Follow me:

Vid Kap Sunion

Nå som jeg har begynt på undervisningen på litteraturvitenskap har jeg også møtt på mitt første dikt. På svensk til og med. Det var ikke fra antikken engang, og jeg likte det riktig så godt både første gang jeg leste det og da jeg fikk gravd meg gjennom alle ordene. Det siste er vel så viktig, jeg har i alle fall ødelagt mang en sang for meg selv ved å finne ut av hva den egentlig handler om.

(Hvis du ikke vet hva Tears in Heaven av Eric Clapton handler om, så aldri spør)

Kap Sunion er navnet på sørspissen av Attika-halvøya i Hellas. Der ligger ruinene etter et Poseidontempel.

Vid Kap Sunion heter i alle fall diktet og er skrevet av Hjalmar Gullberg i 1933.

 

Detta är havet, ungdomskällan,

Venus’ vagga och Sapfos grav.

Spegelblankare såg du sällan

Medelhavet, havens hav.

 

Lyft som en lyra mot arkipelagen

skimrar Poseidontemplets ruin.

Pelarraden, solskenstvagen,

spelar den eviga havsmelodin.

 

Seglande gäst på förbifärden,

lyssna till marmorlyrans musik!

Full av ruiner finner du världen.

Ingen i skönhet är denna lik.

 

Ej mer jublas det här och klagas

inför havsgudens altarbord.

Nio pelare blott är hans sagas

ännu bevarade minnesord.

 

Måtte det verk du i människors vimmel

skapar från morgon till aftonglöd,

stå som en lyra mot tidens himmel,

sedan du själv och din gud är död!

 

Hjalmar Gullberg

 

Lite ante jeg at kom til å lære svensk på litteraturvitenskap, men nå har jeg altså lært at “sedan du själv och din gud är död!” betyr “etter at du selv og din gud er død!”. Som strengene i en lyre står altså søylene i Poseidon-tempelet igjen mot himmelen og leker seg i vinden. Og slik vil Gullberg at det vi også skaper skal stå igjen som et tegn på vår eksistens tusenvis av år etter at vi er borte.

Men er det egentlig et ideal? Jeg synes ikke man skal leve livet sitt for at folk som lever om tusenvis av år skal synes at jeg bygget noe flott. Jeg vil heller bety noe for menneskene og menneskers vel i min egen samtid enn for mennesker langt etter min tid som jeg ikke har noen garanti for at vil ha mitt syn på storhet eller bry seg om jeg har eksistert i det hele tatt.

Det tenkte jeg på mens jeg satt på seminar for en stund siden, at hvis diktet reflekterer Hjalmar Gullbergs syn på livet synes jeg han burde revurdert litt. Men han skriver fine dikt.

Previous Post Next Post

You may also like

No Comments

Leave a Reply

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.